Viktor Björnström

Vi hade tänkt lämna Santa Teresa tidigt i morse och vara snabba till Montezuma, som bara låg några mil bort, och efter ett kort stopp där fortsätta mot östkusten. Vi är inga tidsoptimister inte.

Kl. 11 var vi väl färdigpackade och lämnade Santa Teresa. Väl i Montezuma en timme senare skulle vi bara leta upp de där superdupercoola 12m höga vattenfallen som våran vän Trevor snackat om. Det visade sig ta hela dagen. Vi hittade relativt lätt det stora vattenfallet som var 25m högt (icke hoppbart), men de mindre vattenfallen var uppenbarligen mer svåra att nå. Efter en dödshike mellan rötter och stenar i 120 graders lutning åt alla håll så nådde vi till slut vattenfallen.
AWESOME! Synd bara att man inte får röra vatten med mitt omplåstrade sår. Men de andra hoppade 12m vattenfall och slängde sig lianer, såg då kul ut iaf! jag är inte bitter...

En flottig cappriciosa senare var vi påväg mot vårat nästa äventyr, östkusten!
Vi bestämde oss för att ta färjan över den stora viken på västkusten för att spara tid. Så här i efterhand så kanske det, iallafall nästan, gått fortare att åka runt viken. Det var nämligen söndag, och köerna till färjan gick långt upp på berget, och vi var väl typ sist, iallafall när vi kom, det brukar man vara...
Så givetvis missade vi den första färjan med 3 bilar... Men när klockan hade hunnit bli 21.00 var vi på plats på färjan, som gick långsammare än en roddbåt. När färjan ankommit till Puntarenas hamn hade vi beslutat oss för att fortsätta imorgon istället. Så nu har vi tagit in på ett helt tomt, neonpyntat hotell här i Puntarenas. Kl.09.00 sticker vi vidare hade vi tänkt.


Ett 25m högt vattenfall. Hade lätt dubbelflippat det om jag inte haft min omplåstring
på huvudet...


Solnedgång i Santa Teresa. Jag och Eggman..

Tack å hejråå