Viktor Björnström

När vi åkt förbi den fruktade Tornehamnskurvan såg vi ett blinkande ljus högre upp på backen, vilket skulle visa sig vara en långtradare som haft problem med ishalkan och vars 30 ton tunga trailer lagt sig tvärs över vägen. De bilar som var smala nog och som inte hade ett 270cm brett släp bakom kunde med nöd och näppe klämma sig förbi. Men vi som inte var smala nog pga av vårat 270cm breda släp bakom bilen fick bli ståendes i väntan på att en sandbil skulle komma till långtradarens undsättning. Efter en timmes väntan på sandbilen får vi höra att sandbilen inte kan ta sig fram pga av halkan... "Och på uppresan körde plogbilen i diket..." tänkte vi.

Snart skulle en långtradare som är på väg norrut tvingas tvärnita för att inte klämma fast sig mellan långtradaren och räcket och klarade det precis, men lyckades ändå stocka trafiken i motgående riktning. Nu hade ett gäng långtradarchaufförer samlats för att hjälpa till, briljera eller helt enkelt bara veta bäst, och tillsammans lyckades de få upp långtradaren upp på krönet efter långsam och omständig process med snökjedjor. Äntligen, tänkte vi. När de parkerat uppe på krönet så låg han fortfarande ganska långt ute i vägen, men det såg nog brett ut för att vi skulle kunna ta oss förbi, så vi gjorde ett försök.

Helt plötsligt satt vi fast med släpet mellan snödrivan och lastbilen och hade bilköer på båda sidor om vårt ekipage, lite smått pinsamt då det var fler än vi som väntat där en stund. Vi hakade av släpet och körde fram bilen en bit. Lastbilschaufförerna fortsatte att hjälpa till, briljera och veta bäst och lyckades få långtradaren framåt meter för meter, medan vi drog loss släpet från drivan. Tillslut var vi lösa och jag sprang till bilen för att backa den mot släpet så att vi äntligen kunde börja ta oss hem. När jag sätter mig i bilen och börjar backa, ser jag i backspegeln hur trailern glider mot mig och innan jag hinner agera desto mer hör jag ett "BRAAAK" och bilen kläms mellan trailern och snövallen. Nu hade vi ett till problem. Alla började nu engagera sig i att skotta lös bilen eller att briljera och veta bäst, och eftersom gubbarna hållit på med detta ända sen "innan jag ens var påtänkt" så lyckades vi få lös bilen ganska fort och kunde köra framåt.

Tillslut fick dom rätsida på trailern och vi kunde koppla på släpet och smita förbi. Äntligen var vi iväg, dock några timmar försenade och med en bucklad bil men det kändes jävligt skönt att äntligen röra på sig. När vi smyger förbi kön av bilar och lastbilar som bildats i norrgående riktning så ser vi hur en långtradare som ska ställa sig längst bak i kön bromsar in och... "NEEJ!"... Hans trailer lägger sig rakt över vägen... Nu sitter vi återigen fast, mellan TVÅ långtradarsläp. Vad är oddsen? Tur att vi inte var 5 sekunder snabbare iallafall, då hade vi antagligen tryckts ner i diket.

Denna lastbilschaffis hade uppenbarligen rutin och kunde helt på egen hand fixa rätsida på trailern på bara 15 minuter och vi kunde ÄNTLIGEN fara hemåt. Efter 10 minuters körning springer en älg framför bilen och vi börjar allvarligt spåna på konspirationsteorier om långtradare och älgar enade för att döda oss. Vi klarar oss dock ganska bra efter det och rullar in i Kiruna runt 22.30.

Nu blev det en lång roman av det här. Och jag skulle kunna skriva om ännu mer som hänt under helgen, men det orkar jag inte just nu. Här får ni några screenshots iallafall:

Ska logga in lite mer material när jag hinner... Stay tuned.

/Viktor